Where is Flufffy?
Jag är i Småland och säger hej då till Casa del Päron som ska säljas.
Hur gör man sånt?
lördag, augusti 18
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mig
- S
- Morgontrött med fragglig morgonfrisyr. Spenderar dagarna med tjocka böcker och en massa papper.
Bloggarna jag gillar
Nio favoriter
Arkivskåpet
- augusti 2005 (17)
- september 2005 (66)
- oktober 2005 (126)
- november 2005 (120)
- december 2005 (109)
- januari 2006 (116)
- februari 2006 (81)
- mars 2006 (63)
- april 2006 (83)
- maj 2006 (69)
- juni 2006 (45)
- juli 2006 (47)
- augusti 2006 (53)
- september 2006 (62)
- oktober 2006 (56)
- november 2006 (46)
- december 2006 (48)
- januari 2007 (35)
- februari 2007 (45)
- mars 2007 (41)
- april 2007 (43)
- maj 2007 (44)
- juni 2007 (55)
- juli 2007 (57)
- augusti 2007 (42)
- september 2007 (35)
- oktober 2007 (27)
- november 2007 (22)
- december 2007 (24)
- januari 2008 (31)
- februari 2008 (36)
- mars 2008 (29)
- april 2008 (32)
- maj 2008 (24)
- juni 2008 (31)
- juli 2008 (19)
- augusti 2008 (24)
- september 2008 (25)
- oktober 2008 (26)
- november 2008 (17)
- december 2008 (22)
- januari 2009 (24)
- februari 2009 (26)
- mars 2009 (11)
- april 2009 (16)
- maj 2009 (16)
- juni 2009 (13)
- juli 2009 (9)
- augusti 2009 (5)
- september 2009 (3)
- oktober 2009 (11)
- november 2009 (11)
- december 2009 (4)
- januari 2010 (3)
- februari 2010 (4)
- mars 2010 (2)
- april 2010 (2)
- maj 2010 (1)
- juli 2010 (3)
- augusti 2010 (1)
- november 2010 (2)
- januari 2011 (3)
- februari 2011 (1)
- april 2011 (2)
- juni 2011 (1)
- juli 2011 (1)
- september 2011 (1)
- oktober 2011 (1)
- november 2011 (1)
- januari 2012 (1)
- mars 2012 (1)
- april 2012 (1)
- juli 2012 (1)
- augusti 2012 (1)
10 kommentarer:
Ajaj, jag förstår att det gör ont. Men i slutändan finns väl ändå Casa del Päron där päronen finns? Och brorsorna? Vilket är både på platser i den fysiska världen och i hjärtat.
KRAM
Jadu. Jag tror mest man packar grejerna och åker. Sen sparar man minnena i en liten påse i bröstet.
Jag gjorde som Johannes förslag, när vårt hus såldes. Jag körde förbi där häromveckan och kände att det inte var mitt, att mitt hem och mitt hjärta var någon helt annanstans. Ta med dig personliga och betydelsefulla saker. Skänk eller släng mycket. Och ta fina bilder av huset att spara till ålderns höst. Det känns snart lättare. Kram!
Tungt och svårt, många känslor. Det sägs att tiden läker alla sår, men det är inte sådant man varken tar till sig eller vill höra när man står mitt uppe i allting.. Tänker på dig. KRAM
Men nej, det går ju inte!! Fasar för den dagen, det har ju liksom alltid funnits där... Hua!
Jag får gråten i halsen av bara tanken. Hur klarade du det? Kram
Aj,aj känner med dig. Fäster mig vid hus och tyckte det var hemskt att flytta när jag var liten..
Ta kameran med dig och ta lite kort. Som kristina säger, ta med dig personliga och betydelsefulla saker.
Kram! :)
linnea - Du har rätt och skriver den sötaste kommentaren. Vi måste fika, jag ska bara hitta andrum!
KRAM
J - Att du skriver så förvånar nada. Och du är lika klok som linnea.
kristina - Jag har tagit med mig saker som jag vill ha koll på. Och jag har slängt och gett bort en massa. Det gick bättre än jag trodde att åka. Stod en stund på altanen och försökte suga in så mycket som möjligt.
felicitas - Kändes som det bara snurrade runt i helgen. Tack fina du, kraaaam.
jojjo - Det är ju just det som är grejen, det har typ alltid funnits. Märkligt. Och det finns ju kvar, men jag kommer aldrig mer sitta på altanen och dricka kaffe.
ylwa - Sötnos. Det gick okej. Jag var en liten trooper. En tårögd för en stund.
ninde - Det är ju alla minnen som sitter i väggarna. Alla timmar vid köksbordet. Att vi fick vända dörrhandtagen uppåt för att lillebror A inte skulle ta sig in på våra rum och skövla. Den blå rullgardinen. Klockan i vardagsrummet. Allt. Kram!
Klart vi fikar. Närhelst du kan. Jag är här.
Underbart, jag ska bara tröska mig ut ur djungeln.
Skicka en kommentar