Make it a better place.

Känns som jag bara får fler och fler bollar kastade till mig och jag måste hålla dem i luften. Och framförallt inte glömma någon boll någonstans. Vimmelkantig och trött går jag en sväng till Västermalmsgallerian och svänger in på H&M för att få något annat att tänka på. Mellan klädställen sitter hon i en vagn. Kanske två år gammal. Fångar av en slump min blick. Hon granskar mig och lyfter sakta handen. En trind liten hand. Vinkar. Uppfordrande. Med blicken låst i min. Det är ett sånt där ögonblick där inget annat duger än att vinka tillbaka. Så jag lyfter handen. Hon ler nöjt. Och jag går vidare bland kläderna och tänker att egentligen så letar jag inte efter kläder. Jag letar efter fotfäste.