Jag hoppas att Asta 85 år inte blivit höjdrädd på gamla dar.
Det finns säkert flera anledningar till att jag inte kunde sova inatt. Kanske är en av dem att Asta 85 år i eftermiddag ska prova på inomhusklättring för första gången? D och J ska följa med och provklättra. Båda två vältränade och envisa. Så utrymmet för Asta att glänsa verkar något begränsat. Fan.
4 kommentarer:
Jag har i över ett år försökt att anmäla mig till kurs i inomhusklättring i Malmö, men det är alltid fullbokat. Snart klättrar jag på väggarna. Ha det kul, det lär bli kul!
Det är SKITKUL! Och jag var ändå övertygad om att jag var för höjdrädd, för tung och framförallt för klen för att klara av det. Stämde inte.
Det är världens upplevelse, och kan funka på ett metatformässigt vis för vilka mentala hinder man än känner att man vill kunna klättra över. Hur fånigt det än låter så är det sant! Du kommer att bli helt hooked, jag lovar.
Åh, har funderat på det själv. Men är som sagt höjdrädd. You go girl! Sen får du peppa oss andra.. :)
kristina - Fortsätt att försöka. Jag tror du skulle gilla det!
äpplet - Det var galet underbart. Skitjobbigt. Jag och alla mina motstånd på en och samma gång. Det där mentala du skriver om. Som ett vattenfall.
Och självklart ville jag klättra som muskelsnubbarna jag hade med mig. Realistiskt? Nope. Men hooked, helt rätt!
ninde - Just do it. Ändå. För du tänker inte på höjden. Den glömmer man. Jag lovar. Ge det ett försök!
Skicka en kommentar