Den korta versionen.

För en vecka sedan. Swebuss kacklande väntkö med pensionärer med panik i blick som vill ha platsen längst fram. Jag och Damien långt bak. På vänster sida. För att slippa solen. Från E4 ser jag alla taken. Högalidskyrkan. Jag minns när jag precis flyttat upp till Stockholm. Jag satt i tåget som rullade in mot Centralen genom ljusen från alla fönster och tryckte näsan mot rutan. Huskolosser. Gator som inte var mina och aldrig skulle bli det. Jag gick vilse hela tiden och på samma ställen. Det finns inget att bevisa. Det finns alltid något att bevisa. Ettans buss. Fridhemsplan. Gröna linjen. Och plötsligt åkte jag inte fel med tunnelbanan längre. Jag träffade J. En arg ängel i vit tshirt. Som inte stillatigande lät mig dramaqueena över skolan. Utan klev in i tentabubblan och sa det räcker nu, seriöst och slet åt sig mina böcker. Att jag lät honom förvånar mig fortfarande. Man tar inte böcker från en juriststudent under tentapluggande, det är farligt. S:t Görans kyrka. Stadshuset. Kronobergsparken. Stockholm planade sakta ut. Föll på plats. Men jag längtade. Inte så mycket till, utan bort. Stockholm dropkickade mig i själen. Vred mig ur led. Den där rustningen föll över mig. De kalla ögonen i tunnebanan. Jag hatade det. Men stannade. Upp med hakan. Och jag jagade mina Ab. Kasserade in dem på mitt betygsutdrag och drömmen om att kunna välja fanns där när hela tiden. Som en eldgaffel i baken när jag ville stanna. 4.5 år är en oändlighet och samtidigt bara ett ögonblick. Plötsligt ensam med två uppsatser. Och där låg jag begravd i propositioner samtidigt som julbelysningen hängdes upp på Drottninggatan. Sexualbrottsdomarna rev världen när jag läste dem. Men så fanns Han plötsligt där och tillverkade melonkulor och lagade mat medan jag målade ansikten på golfbollarna i kartongen som stod under hyllan i hallen. Han lät mig bygga torn med domar i hans vardagsrum och klistra postits överallt. Den här byrålådan kan du ha saker i? Vadå för saker? Ja, om du vill lämna något. Varför skulle jag lämna något? Med jordens tålamod. Gör som du vill. Alltid. Och jag är klar med uppsatserna. Och det är sommar. Och life goes on. Som vackra christina skriver; uppåt, framåt!