Ugglan Helge längtar bort igen.

Så är vi där igen. I´m dying in this town. Springer två varv i löparspåret. Karateknäet gnisslar i branta helvetesbacken, men jag fortsätter. Envis som en åsna, hal som en ål. Grusdammet från varje steg gör mina smalben grå. Sen springer jag hela vägen hem. Så liten mot de stora husen. Ser mina skor speglas i ett källarfönster. Det perfekta löpsteget. Ett blåmärke på knäet efter kubbspelet under äppelträden på midsommarafton. Försöker spränga orosbollen i bröstet. Men den sitter där den sitter. Och när jag vaknar idag är den fortfarande kvar. Jag behöver plantera om mina rötter. Eller i alla fall vattna dem.