Nooooot räääääädy toooo määäjk naaajs.
Det där trasslet. Jag tror att en liten knut precis trasslade ut sig.
Eftersom jag är omöjligt rastlös [läs rabarberpaj] ska jag ut och springa. Intervall. Jag blev tveksam redan när jag fick förslaget. Springa är en sak. Springa fort är värre. Och intervall. Det finns inget jag hatat så mycket i träningsväg. Jag har bara tre lägen. Harmonijogga, 50%-springa och hjärtattack-tomtatröd-springa. Hurtiga friskisrop har alltså aldrig funkat på mig. Nu kör vi 60 % av max! Que? Nu kör vi 80% av max! Så fort jag kommer över 50% hamnar jag i maxläget. Full gas.
Jag kommer dö. Adios!
9 kommentarer:
Jag är så med att cykla. Sjukt svårt att cykla i vettig takt. Pedalerar på som en jävla furie. Vilket rimmar illa med min konditionsnivå som befinner sig strax under markytan.
Intervaller är en P I N A. Punkt, slut, that's it. Men fy fasen, vad bra det är!!
Och du kommer att älska dig själv efteråt!!
eff - Jag som trodde att jag innehade rekordet för snabbaste förflyttning på halvrisig damscykel sträckan Rydsvägen - Universitetet. Linköping är bra att cykla i. I Stockholm har jag inte vågat.
felicitas - Det blev inte så mycket intervall. Men ska ge det ett nytt försök. Snart.
Det snabbaste jag cyklat någonsin på slät mark var kring 39km/h. Jag räknade ut att jag hade samma momentum som Lance Armstrong hade när han cyklar i ca. 70km/h. Detta var 2003 när Lance vann sin 34:e Tour de France, därav jämförelsen.
Damcykeln jag använde mellan Rüd och Uni sprack i svetsningen mellan själva kjolsvängelutten och sadelstolpen. En gång kom två av Rüds amatörgangsters och snodde den när jag stod förvånad i fönstret och såg på (det var ett billigt vajerlås som säkrade det hela). De satt två på denna väldans ickestabila cykel och kom fram till korsningen vid BK1/BK5, då vände de, ställde tillbaka cykeln och låste den igen. Roligaste cykelstölden jag varit med om. Skrattade så jag ramlade ihop i en liten våt hög.
(Observera att jag kan minnas helt fel. Det kan vara Lance vid 55km/h, jag vet bara att det var att jämföra med väldans snabbt landsvägstempo.)
jag kan inte harmonijogga, hur gör man det? jag springer, och efter 40 minuter är jag tomatröd oavsett.
lär mig.
i övrigt: inlägget om MVG och din lillebror och gymnasiet träffade mig i magen.
eff - Haha! Sen har ju inte Lance en gammal hederlig damcykel. Inget går upp mot min röda gamla damcykel, en mountainbike är nada i jämförelse.
Och tjuvstoryn är nog dagens gulligaste.
christina - Välkommen tillbaka, finaste!
Harmonijogga är sådär. Jag tycker att tomatröd är helt rätt däremot! Det är allt eller inget. Färgmässigt.
Att just det inlägget klickade till hos dig förvånar mig inte. Det är det där med prestationer. Du vet.
höhö, ja så är det jue. prestationer. hade värsta resan häromdagen. nu är jag tillbaka i tvivel. a good thing är iaf att man lär sig att känna igen dalarna och vet att man kommer upp. förhoppningsvis imorgon. allt annat vore jobbigt.
tack för välkomnandet =)
christina - Perspektiven blir bättre och mer sanna ju äldre man blir. Jag var omöjlig när jag var 20 år och skulle hantera prestationsmonstret. Nu har jag kommit en bit på väg iaf.
Skicka en kommentar