En kanelbulle är inte samma sak utan dig.

Slänger ner uppsatsen i väskan och svänger förbi affären och köper kanelbulle, lite lösgodis och arlas kaffe. Arla har bytt plastflaskan mot en liten pappförpackning och det är ett helt okej kaffesubstitut. Solen gassar och ett gäng småtjejer röker vattenpipa klädda i bikini och fjortisfnissar. Högt. Jag höjer ipodvolymen. Och börjar läsa och ser att innehållsförteckningen saknar en punkt som finns med i textmassan. Dammit. Sen hittar jag saker jag vill ändra. Surprise. Och mamma ringer och säger att det ordnar sig oavsett deadline. Njut av livet, det gör du väl? Jag hummar och säger att jag har det bra. Jag vet ju, jag har det bra. Sen ringer lillebror M och tror att jag är i Casa del Päron och när jag reser mig upp har jag fått en maskrosfläck på mina jeans. Och tänker på det där eff skrivit idag om minnen och vilket syftet de fyller. Maskrossyftet kanske. Det där med gula näsor och hur kaninerna såg ut när de tuggtuggtuggade i sig maskrosblad. Jag vill minnas det.