Jag hatar att vara i öknen ensam.
Lämnar ett ex av mitt uppsatsutkast till J när vi fikar.
-Rejält. Snart klar?
-Jag vet inte. Hubbabubba. Det känns som att vara helt ensam i en öken och det man längtar mest efter är att det ska komma någon med en flaska vatten och säga gå ditåt.
Sen visar han sina nya sneakers. Puma. Samma modell som de han hade för några år sedan, men i svart istället för rött. Jag får anstränga mig för att inte säga hur gulligt det är att han köpt samma igen. Lite som min underbara pappa som när han hittar ett par byxor han gillar passar på att köpa minst ett par till samtidigt. J försvann till Kina igår och:
-När du kommer hem är uppsatsen klar.
Därför trillar jag ur sängen kl 08.30 idag och käkar frukost och lägger fram en proposition och en utredning som jag ska läsa nu.
6 kommentarer:
Underligt det där med att köpa kläder efter vad man redan har. Varför?!
Min far har massor av oliv/grågröna jackor som alla ser likadana ut. Svårt att uppbåda entusiasm numera när han glatt meddelar att han har köpt en ny jacka. Igen...
Naaaaw..
Men är inte det just sånt som gör att pappor är så underbara. Och om jag varit lite mer som han så hade jag köpt två par av de jeansen som skulle bli mina favoritjeans istället för bara ett par.
Men jag kan förstå det där med entusiasmen. Hehe.
Dubbla uppsättningar låter rätt smart. Men problemet är att de där favoriterna brukar bli favoriter lite för sent. När de redan är bortplockade ur affärerna. Och det är dumt.
Du har rätt. När man väl inser att det blivit favoritjeans, så tillverkas de inte mer.
Men jag har faktiskt två par jeans nu som är av samma modell, men olika slitna. Är det pensionärsvarning?
Nej, har du minsta lilla tillstymmelse till slitage är du inte pensionär. Du kan andas ut.
Puh. Vilken tur. Blev lite orolig där.
Skicka en kommentar