If I could put you in a frame..
...så skulle jag vilja minnas dig precis som du ser ut där på stolen framför mig. Jag vill minnas alla gånger du kommit till min räddning utan att ens förstå att det är det du gjort. Räddat mig. Lyft bort sten efter sten från den perfekta muren. Valt att ta det där steget närmare. Sett mig falla hårt. Du reser dig på nio. Orubbligt har du trott på mig. Även när jag snubblat och valt fel väg. Alltid varit handen att hålla. De där fyra orden. Som vem som helst kan säga, men få kan leva upp till.
Greppa, jag står fast.
6 kommentarer:
Vackert.
Som du säger; det är få som kan leva upp till det. Håll hårt men varligt om de som kan.
björnen - Japp. Kan skrämma mig lite att man trillar på så få av dem.
Jag tror nog att det egentligen finns fler av dem än man tror, men det handlar om att man skall våga släppa taget och falla handlöst. För det är först då man märker om de finns där.
Men det blir svårare och svårare att våga för varje år som går...
Sant. Allt du skriver.
Jag tycker så mycket om dina ord. Och jag är glad att du får känna så. KRAM
Fina du, tack. Det är skrivet för ett tag sedan. Men personen har jag fortfarande kvar. KRAM
Skicka en kommentar