Jag tänker lampskärm
Det är snöflingor utanför fönstret. Och hela havet stormar i lägenheten. En massa pappershögar utspridda och överallt postitlappar. Till och med på mina jeans och under soffan. Överstrykningsfärgen för dagen är lila. Varför vet jag inte. Lila passar mig inte. Det förklarade min gulliga frisör för mig. Och inte gult och inte orange. Vem fan passar egentligen i orange? Sen tittade hon på mig i spegeln och drog lite i mina hårtoppar och Jag tänker lampskärm, Sandra. Och det är inte bra. Jag gillade henne.
2 kommentarer:
Låter som en insiktsfull och ärlig frisör. Jag trodde de var utdöda allihop. Eller arbetslösa. Folk i gemen kanske inte uppskattar att bli kallade för lampskärmar?
Hon är ascool. Och finns på Lilla Essingen. Så de är inte utdödad. Än. Det måste man ju bara uppskatta!
Skicka en kommentar