En lillebror i FN-uniform

Lyfter ner den fullproppade kartongen med alla viktiga papper jag samlat under fyra år och bara slängt ner i den. Fakturor, garantibevis, ladokutdrag, deklarationspapper, kvitton och så alla de där minorna. Som inte ska ligga i lådan egentligen. Foton. Vykort. Urklipp. Små lappar med nedklottrade ord. Börjar sortera och så första minan. Ett kuvert med texten Till Stefan och Sandra. Tack för den fina doppresenten och så vidare. Jag släpper kuvertet i högen för odefinierbart. Nästa är ett informationsblad med texten Så kontaktar du din soldat i Liberia. Jag minns bilresan när du precis kommit hem från Liberia. Hur vi plötsligt bytt plats. Storasyster. Lillebror. Där på E4 är det jag som kramar ratten och börjar prata. Du är trött och lutar huvudet mot nackstödet. Sitter lite vänd bort så jag kan inte se dina ögon när du svarar. Det enda jag ser är en brunbränd kind och det blonda håret. Lika blond igen som på kortet där du sitter i den gula plastgungan och smajlar med babytänder, stora blå ögon och lintotthår. Nu väljer du dina ord. Sakligt. Och jag vet att du försöker skydda mig från saker jag inte skulle förstå. Som ingen kan förklara. Så istället berättar du om mitt favoritdjur när jag var liten. Tapiren. Hur den förirrat sig in på Campen och inte visste hur den skulle ta sig ut igen. Och jag frågar hur stora de är egentligen och du berättar hur ni fick fösa ut den. Sen somnar du och sover nästan hela vägen hem. Och nu står en liten brun träelefant från Monrovia i min bokhylla för att väga upp juridiktrasslet. En liten symbol för att det finns viktigare saker.