Det är jag och Rocky Happy Börje Mattheus
Och jag har läst alla domar. Så nu ligger jag på knä på trägolvet. Och sorterar. Som min sibiriska dvärghamster Rocky Happy Börje Mattheus [Men tilltalsnamnet när jag suckade åt honom när han trimmade igång hjulet i 180 mitt i natten eller krasade solrosfrön så jag inte kunde sova var Happy] gjorde när jag var liten. Jag hämtar i stora högen och bär till de små. Han hämtade frön i skålen. Hamstrade kinderna fulla så han såg ut som en liten boll. Sen smög han iväg bakom huset och där gömde han fröna mycket finurligt vid husknuten. Jag menar vem skulle komma på att leta där. Han var jävligt skärpt, Happy.
6 kommentarer:
Och var tänker du gömma domarna? Ät inte upp dem bara, magdoktorns råd.
Skönt att du har tagit dig igenom dem, jag avundas dig inte. Ibland är världen och mänskligheten fruktansvärd. Och ibland helt underbar, det får man trösta sig med när allt är dystert.
Bah. Skulle skicka en länk, men den var tydligen för lång.
Kristina - Jag lovar att inte äta dem. Fruktansvärdaste fruktansvärda kan människan vara. Och då känns det helt nattsvart när dom efet dom säger samma sak. Men sen är det det där om underbar. Du har rätt. Som farbror Melker står jag på taket och balanserar med spiskroken och snart kan jag klättra ner.
J - Illa. Gissar att det är filmen på bloggen. Me like.
Det är roligt att se en hamster som försöker gömma saker framför sig. Mitt fantasifoster trippar på tå med kraken uppfälld och sneglar över axeln med jämna mellanrum för att försäkra sig om att han inte är skuggad.
Gjorde Happy det också?
Japp, förklädd i lösmustasch och trenchcoat. Han var grymt stilmedveten min hamster. Sådan hamster, sådan matte. Eller så.
Skicka en kommentar