Den internationella nödsignalen
Slirar mellan isbulorna och isfläckarna på Söder och skulle behövt en rullator att stödja mig mot. Är flera gången övertygad om att jag ska dö. Särskilt när vi glider Götgatan ner mot Slussen. Och jag får en inre bild av hur jag swichar iväg i 180 och pluppar i vattnet bredvid Patricia. Då hör jag bakom mig Och så har man ändå gjort den internationella nödsignalen i två timmar och ingen kommer till undsättning. Det absolut roligaste ögonblicket från Expedition Robinson där Freddy av någon anledning legat i vattnet en bit ut från ön och fäktat och sen är skitförbannad när han plaskar i land för att ingen uppmärksammat hans rådiga nyttjande av den internationella nödsignalen.
Har jag missat något eller är det inte bara att vifta med armarna och ropa på hälp? I alla fall får jag en fnissattack så jag håller på att trilla omkull och jag borde nog vara lite oroad för min mentala hälsa för jag tycker fortfarande att det är skitskoj. Det där underbara i en besserwisserattityd som helt spårat ur.
4 kommentarer:
Jag minns det som igår. Helt sjukt roligt!
Hehe. Fnissar fortfarande när jag tänker på det.
Det var det sista avsnittet jag såg av Robinson någonsin tror jag. Reagerade först med att bli förbannad på honom kommer jag ihåg för att ett par dagar senare se humorn i det och helt plötsligt skratta högt för mig själv....
Hehe. Visst är det underbart! Hans sätt att ta sig själv på precis lagom mycket allvar. Självdistans is the shit.
Synd bara att han missat det.
Skicka en kommentar