söndag, oktober 22

Med ett hjärta av silver, runt halsen

Det här är en typisk oktobersöndag. Regnet dundrar över Kungsholmen. Packar gruset. Spolar asfalten. Tvingar folk att hoppa över pölarna vid övergångsställena vid Fridhemsplan. Som lämmlar driver vi rakt in i hösten. Ett enda myller är vi. Och alla ska vi åt samma håll. Det är mörkt ute redan, så mörkt att fönstren på andra sidan dungen ser ut som eldflugor. Små guldprickar i allt det svarta. Och det är kallt. Men jag samlade solsken igår. Trillade in alldeles för sent till festen och hör Ch tjuta innifrån rummet Hallå Älskling! och springer ner och köper falafel eftersom jag inte inte hunit käka och ger M sin present. En Absolut med rött sidenband för att du tar handom mig och står ut. I köket mixas det drinkar på löpande band och den ena blir underligare än den andra. Den här smakar nästan tvål. Och sen taxi och kö och M drar mot technogolvet. Och jag har ett tungt silverhjärta runt halsen, som jag med nöje lämnar bort men som hela tiden återvänder. Sitter ute på ett bord med D som ska röka en cigarett och pratar och det är egentligen för kallt, men fuck you oktober, så där sitter vi en stund innan vi går in och hittar M på andra dansgolvet. Där jag och en snubbe lyckas gå in i varandra så min drink åker i golvet och han ser bekymrad ut och jag bara ler och säger att det gör ingenting för alkoholnivån har passerat lagom och han vill köpa en ny och jag förklarar att jag gick ju in i dig. Men sen när jag sitter i ett av fönstren och dinglar med benen och kollar på hur snubbarna från festen dansar kommer han fram till oss och ler mot mig och sträcker fram den mest girly drink ni kan tänkar er. Den är rosa med rosa sugrör och drinkpinne och jag tappar hakan och han blinkar åt mig. Sen går vi för att äta nattmat och jag lyckas på något sätt sno As kaffe, men han bara ler det där smajlet och när han kommer ut från seveneleven har han köpt ännu en kaffe och sen svänger jag och M och andra D upp mot Odenplan. Och hela kvällen är ett moment. Ett sånt där sällsynt. När allt är nästan perfekt.

2 kommentarer:

Lill-Krizan sa...

Det låter som att det tog sig till slut ändå. Trots pluggstarten på dagen. Men...dansar du inte själv?

S sa...

Det tog sig. Och klart jag dansar själv, men ibland kan det vara givande att bara dumpa herrarna en stund och sitta och spana lite på dem. De är så söta. Hehe.

 
Where The Heck Are You?