The lovestory

Kände mig som ett mellanslag igår. Det där man måste förbi för att komma till nästa bokstav. Idag är nästa bokstav. Sådetså. Inte mer tomrum. Det klär mig för jäkla illa. Tror det var hösten som sparkade undan fötterna på mig. Hösten och jag är en lovestory som inte liknar någon annan. Som ett gammalt par som inte riktigt tål varandra. Måste du förvara snömodd i tbanetrappan, det är så jävla äckligt, kolla på mina skor. Måste du måla himlen blågrå när ljusblått är min färg. Måste det blåsa tusen sekundmeter motvind längs Sveavägen. Måste du ha det så mörkt redan klockan fem på eftermiddagen, dagarna blir ju obefintliga. Mummel mummel och mummel.

Men vissa dagar är det kärlek och röttorangegult virvel i Vasaparken och den sista kaffen på uteservering och röda kinder och sån luft som sopar rent i lungorna.

Så igen, hösten och jag.