Lookalikes, hell no..

I tisdags när jag och M efter noggrannt övervägande kommit fram till att vi ska köpa lösgodis och är på väg till affären möter vi en tjej med en sharpei. Eftersom jag är helt hundgalen tittar jag på hunden som ser fruktansvärt rolig ut. Som en liten farbror som torktumlats och allt har krympt utom pälsen som veckar sig kring ansiktet. Och jag kan inte låta bli att Åhhh, den är så sööööt!! samtidigt som jag vänder mig om och M tittar på mig och vänder sig också om för att se vad det var som var så speciellt och då har hunden stannat och stirrar efter oss.
-Den kände igen sin mamma, titta som den fäst blicken på ditt ansikte, fnissar M. Typ var är min mamma och så är din röst där och rätt ansikte. Hehehe.