You did good

Har varje år sedan jag flyttade till Stockholm åkt ner för att jobba och bo i Casa del Päron under sommaruppehållet. Så idag är en underlig dag. Sista dagen jag jobbar där. Föralltid. För i vinter är jag klar jurist.

När jag står där och jobbar min sista timme kommer en av de lite äldre arbetskollegorna fram och räcker över en blomsterpåse.
-Du vet, blommor är ju så tråkigt, säger hon på sin sköna stockholmska. Så här får du.
Jag öppnar påsen och stirrar ner i morotsblast.
-Så har du något att knapra på och så kan du tänka på oss lite under tiden, fortsätter hon och skrattar sitt hesa bubblande skratt.
Jag måste se ut som en fågeholk innan jag tänker att det är precis Rita. Det är självklart att det inte är en blombukett utan morotsblast. Vem skulle komma ihåg en blombukett om flera år? Däremot kommer jag komma ihåg damen som gav mig två knippen morötter i en blompåse. Helt säkert. Sen blir hon allvarlig och tittar på mig och säger att:
-Det har varit ett sant nöje att få jobba med fröken de här åren, det vill jag att du ska veta.
Jag sträcker fram handen mot henne och säger så gulligt av dig, tack. Då klappar hon mig på handen och säger:
-Lycka till nu, fröken. Med allt.

Sen får jag kramar och vi kommer sakna dig. Mina skitduktiga sommarjobbarkids mellan 15 och 21 som många haft sitt första sommarjobb och jag verkligen försökt hitta balansen mellan att vara chef över dem och samtidigt vara deras ständiga backup och cheerleader.

Msnar med J när jag kommer hem och han förstår när jag säger att jag kommer sakna det. Jag kommer sakna dem och jag kommer sakna att stöta på henne ibland, hon jag var då, när jag var 20, för då har jag alltid överseende med henne och tänker att you did good. Du har kämpat. Du har segslirat i tentauppförsbackar och tänkt att det går inte, jag klarar det inte. Men har alltid kommit igenom. Därför kommer det bli bra. Med juristandet.

Men jag darrar i knäna. Tro inget annat.