Superwoman

Går hem från stan. Det blåser och blåser så vattnet i kanalen krusar sig. Möter en massa hundar och tänker att om jag köpt Selma där 2003, så hade hon varit tre år och tänker att varför gjorde jag det inte, jag hade klarat det minst lika bra som någon annan. Om jag bara trott lite mer på mig. Så som jag tror på andra.

Genar genom Västermalmsgallerian och tar rulltrappan ner. Efter mig kommer en dam med en kungspudel. Han ser helt stissig ut och plötsligt böjer hon sig ner. Och med ett snitsigt kast lyfter hon upp honom i famnen.

Han är asstor, så hon håller honom under rumpan och liksom slängd över axeln och jag tänker att kan hon göra det där i varje rulltrappa så kan jag lätt hålla en bullterrier så.

Empriska undersökningar angående rulltrappsproblem plöstsligt avslutade.