Here we go again

Det är jag och natten igen. Lite underligt det där, men så har det alltid varit. Mina vänner vet att jag är vaken och att det är helt okej att ringa fram till klockan 01.30.

En sömnlös natt för dem är bara kväll för mig.

Att det kommer ändras i framtiden vet jag också, jag har inte så långt kvar på min utbildning. C och jag pratade om det på en fika förra veckan:
-Jag har så svårt att se dig jobba. Alltså vanliga tider.
-Jag vet.
-Och så är det ändå precis det du ska göra, jobba åtta till fem.

Ironi är bara förnamnet.