Ett moment 2001

Vaknar tidigt. Rullar runt i min täckeskorv. Känner att jag har tappat min ena raggsocka. [Jag sover i raggsockar för att det var kallt i mitt rum på kvällen och för att bota en förkylning. Äh.]

Ljuset kittlar mig på näsan och av nattens regn återstår bara några fåror i rabatten utanför mitt fönster. Molnen ligger över skogsbrynet som raklödder och stoppar effektivt solstrålarna. Stirrar upp i taket och tänker att fan vilken bra kudde jag har, den måste jag ta med till Stockholm.

När jag böjer nacken bakåt kan jag se polaroidbilden som hänger över sängen. Tagen 2001 med lill-ior som sidekick. Jag tycker inte om att se kort på mig själv, men just det här kvalade in även hos mig. För det är ett sånt där ögonblick när allt är som det ska. Man är nöjd med just nu. Och ingenting mer behövs.