Tomteskum(t)

Två av mina bästa vänner har någon form av nästan religiöst förhållande till tomteskum. De får något lite maniskt i blicken när tomtarna kommer på tal. Och verkar mer förtjusta över att det är säsong för tomteskum (rätt namn är egentligen juleskum. red anm), än att det också innebär advent, lucia och julafton. Ständigt detta:
-Åh...tomteskum. Det vore så gott nu.

Jag har förhållit mig lite avståndstagande till denna obsession. Men för några veckor sedan sträckte de över en liten rosa fluffig tomte till mig. Ingen smaksensation så egentligen.

Men så plötsligt några dagar senare står jag där i kön på Hemköp med en påse tomteskum i handen. En gång är ingen gång. Men några dagar senare åker ännu en påse tomteskum ner i korgen. Och nu ligger det tre tomma påsar tomteskum i min papperskorg.

Och idag hör jag mig säga:
-Det vore verkligen gott med tomteskum nu.

Mina misstankar om att det är någon beroendeframkallande substans i känns plötsligt helt befogade.