Plejaderna

Resan upp går supersmidigt. Men obligatoriskt stopp för kaffeköp på Shell. Jag och Je hittar snusklubbor bland hyllorna. Den lilla sorten. En frigolitmugg kaffe, tre snusklubbor och en pingvinstång var precis det som behövdes. Lyssnar på musik. Tittar ut genom fönstret på alla stjärnor. Silverprickar mot svart sammet.

Det är en sak jag insett att jag saknar på Kungsholmen, att kunna se stjärnorna. Det är för ljust här. Och varje gång när jag inser att jag inte ser dem, inser jag att jag saknar min pappa. Att Stockholm känns som världens ände ibland. Och att jag skulle vilja höra honom:
-Ser du Castor och Pollux. Där är plejaderna, sjustjärnorna du vet..

Sju stjärnor som lyser starkare än de andra. Men att det är att lysa överhuvudtaget som är grejen.