Murphy strikes back

Investerade i ett par stövlar. En investering eftersom allt över 1000 kronor i min värld faller i den kategorin. Dessa impregnerades efter konstens alla regler med säkert fyra minuter intensivt sprutande på stövlarna och säkert kom lika mycket på mitt hallgolv.

Så idag var det dags för premiär. Inser snabbt att om mina vader får lite mer muskler så blir det tight, men hey ingen risk där säkert. Sen är det dags att walk the walk. Attans. Ovana klackar. Mupp också. Känner att det ser inte bra ut det här. Men lagom nere i tunnelbanan har jag fått in snitsen hyfsat. Ungefär då känner jag hur höger stövel mosar min lilltå. Försöker trixa runt med den lite för att amputation inte ska bli nödvändig.

Pain is temporary, glory is eternal, som mr pilot skulle säga. Så jag knallar vidare.
Får beröm för snygga stövlar från en massa håll. Weih.

Men sen när vi traskar från eftermiddagens fika har jag lyckats få en droppe av någt oidentifierbart på den ena.
-Neeeeej. Kolla. Vad är det?
-Det torkar nog in, försöker I.
-Vafasen, helt otroligt!
Skrapar lite försiktigt på fläcken.
-Kolla det går inte bort.

Tittar upp mot C och I och ser att klungan kostymgubbar intresserat följer det hela genom att också böja sig ner mot min stövel. Inser att det måste se rätt komiskt ut och bestämmer mig för att fortsätta skrapandet på hemmaplan istället.