Akta fäljarna

Snart är det dags. Tänkte ut och köra en runda på hemmaplan nu innan jag rattar ut på E22 med destination Stockholm. Bara förarstolen är ett helt projekt att ställa in, så det kommer ta mig en halvtimme att justera den så jag slipper sitta antingen som en pensionär stel som en pinne med näsan tryckt mot ratten eller som min lillebrorsas polare som halvligger i sätet. Har aldrig fattat hur de kan se ut genom vindrutan. Men det är ju en världslig sak.

Min mor oroar sig redan för att något ska hända med bilen.
-Sandra, du måste akta fäljarna.
Fäljarna ligger typ bara några centimeter över marken. Så tydligen ska man akta trottoarkanter. Inte för att jag brukar skrapa in i trottoarkanter, men hey, man vet ju aldrig.

Nu är det dock inte fäljarna eller förarstolen som känns riktigt jobbigt. Utan det är insikten om hur gatan där jag bor ser ut parkeringsmässigt. Och insikten om att mina kunskaper i fickparkering är obefintliga. Det måste finnas en lucka som jag kan köra rakt in i, annars är det kört. Fickparkera i backe. Får ju nästan kräkkänsla bara av att tänka på det.