Från Sue Ellen till Pigge Piggsvin.

Regnluft. Som trots paraply spexar till mitt hår. När jag ser min Sue Ellen-lugg i hisspegeln inser jag att det krävs drastiska åtgärder.

Så nu har jag akutbokat en klipptid. Om trettio minuter.

Jag vill inte jobba imorgon.

Och imorgon är det dags igen. Byta skrivbord, byta rum till annat i samma hus. Andra arbetsuppgifter. Nya människor. Nya namn. Det känns som att börja om igen. Och jag gillar inte känslan av att gå tillbaka till gå. Jag vill ju framåt.

Valborg.

Sista sidorna i Harry Potter. Ett glas bubbel. Altan.













Och det viktigaste av allt:
INFRAVÄRME.

Men det har varit fantastiskt väder idag.

Jag hatar att springa slingan med helvetesbackarna. De får mig att vilja lägga mig i diket och dö.

Och nu vet jag hur man inte ska göra.

Fickparkeringsträningen fortsätter.
-Titta nu hur jag gör när jag parkerar.
-Mhm...
-Lägg om och sen backa. Och sen får man justera lite. Fram och tillbaka. Oj, där körde jag emot honom.

Om ni ser en blond tjej i en vit bil, watch out.

Trots att jag haft körkort i tio år känner jag mig som en grönis när jag ska köra bil i Stockholm city. Lyckas tråckla mig hem till gatan där det aldrig finns parkeringsplats och där finns en lucka.
-Okej, bra. Då byter vi plats, så parkerar du.
-Nej. Parkera nu.
-Nej.
-Jo.
-Nej.
-Jo.
-Nej. Jag har ju sagt att jag inte kan fickparkera.
Jag hör att jag plötsligt har min mest ocharmiga röst.
-Jo. Det kan du. Det är gott om plats.
-Skämtar du med mig?
-Nej.

Hur det slutade? Jag parkerade.

Hell no.

Vaknar och känner mig som en sjöborre som legat i solen flera dagar. Efter två timmar hasar jag mig ut ur sovrummet och vinglar till tv-soffan. Ytterligare två timmar senare än jag redo för en promenad i till stan. Jag behöver solglasögon. Men det är omöjligt. Det finns en miljard. Minst. En tålig expedit. Hon plockar och visar men när hon säger de där är verkligen jättebra på dig och jag tittar i spegeln på någon som påminner om Dame Edna inser jag att det inte funkar.

It must have been love.

After work. Två glas vin. Sen hem till M. En Cosmopolitan. Och M flaxar omkring och gör sig i ordning. Och trumpetar slips och skjorta eller piké? Till Ch som fyllt år och som MMS:at mig bilder på skumpa på kylning.

Fem timmar senare: Sååååå många glas champagne. Pasta från otrevliga italienaren på hörnet. Dans i soffan till Roxette-medley. She´s got the looooooook. Dumlekolor. Join the joyride. Champagne. Listen to your heart. Tänker på Chs grannar men bestämmer mig för att de säkert hör att vi är happy feet.

En torsdagkväll på bästa sätt.

Arbetskollegor. Buffé. Utsikt över Strandvägen och Djurgården.

Och världens sötaste lilla kypardam som dyker upp flera gånger under minglet och fyller på mitt glas med skumpa.

Nu är jag trött. Och lite full.

When I need you. I just close my eyes and I´m with you.

Har en HÖG med papper jag borde kolla igenom. Men efter att ha sprungit en runda och sen ätit yoghurt och flingor vill jag bara ligga i soffan och kolla på TV.

Motivationen, var är du?

Avvägning. Väg av.

Den där miljön. Där det enda som räknas är prestationer. Din senaste. Ramar. Mallar man ska pressa sig igenom. Glöden som aldrig får slockna. Och mina egna mål. Den orimliga ribban. Den där oron för att inte räcka till. Att inte nå fram. Som en våt filt över känslan att det här är rätt för mig. Tankar om ett annat liv med annat innehåll är alldeles för nära till hands just nu.

Varför kan jag aldrig bara vara?

Hysch.

Eftersom jag vuxit upp i en stor familj med stora hundar är jag en sucker för sällskap. Men efter åtta år i Stockholm med den där ljudridån och nu det där jobbet där jag ska vara uppmärksam, förklarande, vänlig, tydlig och hela tiden orka lyssna. Aldrig ointresserad. Då finns det inget mer fantastiskt än en lördag där jag är all by myself. Och slipper prata och lyssna. Och idag när solen lyser genom skitiga fönster önskar jag mig en vecka vid havet. Danska sanddynor och salt i luften.

Vilka saker ska jag göra idag?

1. Plugga miljöbalken.
2. Åka in till stan och fika med I.
3. Springa militärbanan.
4. Tvätta fönstren.
5. Köpa en iskross.
6. Börja kolla efter sommarens solglasögon.
7. Boka klipptid.
8. Gå på bio.
9. Dricka drinkar.
10. Åka till jobbet.
11. Fylla i min deklaration.
12. Läsa klart sista Harry Potter-boken.
13. Hyra en film.
14. Gå en promenad.
15. Börja lära mig nya systemkameran.

Tur att jag har en magic eight ball.

Snoooze.

Ch säger: (11.43.50)
hur mår du
sanna säger: (11.43.58)
jag mår bra, ligger i soffan och kollar på Vänner
Ch säger: (11.44.24)
ligger i soffan med
Ch säger: (11.44.27)
sjukt seg
Ch säger: (11.44.37)
knappt så det syns att jag lever ;)

De gör bra Margaritas på Caliente.

Riktigt bra.

Kul saker man kan göra en fredageftermiddag; köpa så många stora lådor som möjligt på Granit.

Busted.

Alla prylar är fortfarande inte insorterade i the walk in closet. Idag shoppades gigantiska vita lådor som vi skulle lägga ytterkläder i. Mr Sortera går loss i sovrummet och sorterar snabbt ner sina jackor i två lådor. Sen skall han börja sortera ner mina jackor.
-Tar du jackorna som ligger här ute också?
-Va? Har du ännu fler än de som ligger på sängen?
-...
Några minuter senare dyker han upp i dörren igen.
-Du har elva jackor eller kappor som hänger i hallen!
-Det låter ju ganska mycket.
-Mycket?! Det är ett missbruk.

Jaja.

Muy bien.

Först en timme squash, sen havregrynsgröt och Sex and the City på trean.

Det här är en så bra vecka.

No work. No work. No work.

Lucky me.

Nu ska jag på kurs i tre dagar. Thank god att kursen hålls en kilometer härifrån, så jag slipper bo på hotell och äta hotellfrukost.

Efter ännu en runda på Filippa K...

...så blev det Kappa B.

Att kasta sig mot någon.

Potato potato.

Någon har öppnat mitt deklarationskuvert.
-Vad gulligt...
-Va?
-Vet du vad du ska få tillbaka?
-Nej, vadå?
-Tjugofyra kronor.
-Så, vad ska du själv få tillbaka då?
-Typ trettioåttatusen.

Jaja. Jag tänker i alla fall köpa två lakritspuck för min skatteåterbäring.

En onsdagkväll hos oss.

Jag står i hallen och försöker lära mig jonglera med två clementiner och Jb steker pannkakor.

Ungefär som att bli mulad.

Det minsta man kan begära när man jobbat till klockan 20 är väl att slippa gå hem i en hagelstorm.

I turn to you.

Jag orkar inte prova mer. Och snart har jag ingen som vill följa med mig och titta på nästan identiska kappor. Tålmodiga I hjälpte mig att välja bort beige, så jag vet att färgen ska vara svart. Men jag behöver hjälp. Titta noga. De är inte identiska. Observera kragen. Och längden. Och slagen. Hjälp mig.

Kappa A.

Kappa B.

Vilken kappa är det egentligen jag borde köpa?
	Kappa A
	Kappa B
Free polls from Pollhost.com

Asfaltstjärnor.

Som laxar i en laxask.

Promera till Djurgården. Säkert bara vi som kommit på den idén. Vi och en miljard personer till med promenadstavar, barnvagnar och rullatorer.

Memo to self: skaffa ännu fler galgar.

Går från jobbet klockan 17. Åker en sväng till IKEA. Ska köpa lite saker som behövs till walk in closet:en. Galgar. Står och öser ner galgar i den gula påsen.
-Du skämtar?
-Va?
-Ja, hur mycket galgar kan en person behöva.

Många galgar. Såklart.

Den värsta veckan hittills...

...men stressryckningar i ögat är ju bara trevligt.

Jag dog inte.

Det var precis vad jag behövde. Min hjärna vilar i det där vita rummet med röda streck. Att gå loss på en liten blå boll. Fabulous.

Squash, det var inte igår.

-Orkar du spela en timme?
-Klart jag gör.

Självklart inte. Jag kommer dö.

Chloé.

My god. Snordyra. För gula. Men shit. Så välgjorda. Och så jävla coola.

Folk lägger för få tablettaskar i varandras fickor.

Även om det inte känns så hela tiden är våren runt hörnet, jag lovar.

Jahapp.

Ovisshet är fint, thank you.

Jag är helt övertygad om att vissa saker mår man bättre utan att veta. Därför kommer jag neverever över min döda kropp titta på SVT:s nya dokumentärserie Barnmorskan.

Tre veckor på en byggarbetsplats är tre veckor för mycket.

Kan man dö om man andas in för mycket målarfärgmolekyler?*

*Indirekt är jag nu tvingad att springa en runda för att få frisk luft.

Nu är vi helt övertygade om att M skulle klara sig utmärkt i vildmarken.

Går en promenad med I och M. M har lånat sin fasters hund som är en collie. M:s drömhund. Han håller i kopplet och är mycket nöjd. Det är svinkallt och jag fryser genom handskarna. Efter tio minuters promenad börjar M som inte har några vantar alls småtjura över arktisklimatet och jag erbjuder mig att ta över koppelhållandet. Sen går vi ut till havet. Rödkindade som tre små påskkärringar står vi på klipporna och tittar ut över vattnet bort mot Öland. På hemvägen går vi förbi två svanar som guppar omkring.
-De är ganska läskiga.
-Ja, och skittunga. Det var ju någon som fick en svan över sig i vattnet och höll på att drunkna för den flaxade och hackade så hon inte kom upp.
-Men gud, vad skulle man göra då?
-...
-För att klara sig undan alltså.
-Jag vet inte.
M är tyst ett tag innan han har det.
-Bryta benet på den.
-Tror du den skulle bli mindre förbannad då?
Han funderar igen.
-Ta strypgrepp då?

Step by step.

Plockar upp H för att åka och se hur långt deras husbygge kommit. Långt visar det sig. Huset har väggar, tak, fönster, en massa rör här och där och en öppen spis. Vi är nog klara till sommaren. Och jag kliver omkring bland brädor, cementblandare och kablar och tänker att det är rätt stort ändå. Jag som behöver flera månader på mig för att flytta mina saker från en resväska till en garderob. Som använder mig av step by step. De bygger ett hus tillsammans. Som snart är klart. I min takt skulle det ta en evighet.

Jag har det så bra just nu.

Sova. Raggsockar. Kaffe. Vind i tallarna.

Nu vet jag hur det känns att sitta i en bil som åker i 110 km/h med nedvevade rutor.

M, den lilla klippan, ska ta över ratten när vi kommit halvvägs. Han inleder starkt när vi kommit ut på E22:an genom att pilla på knapparna på dörren bredvid förarsätet. Alla rutor vevas ner. Orkanvind rakt genom bilen och det prasslar oroväckande i påsen med kanelbullar.
-Vad gör du?!
-Veva upp!!
Han knappar hysteriskt.
Trettio sekunder senare ser det ut som vi alla tre försökt föna håret med en jetmotor.

When it comes to you.

Igår var en av de bra kvällarna. Först åt vi på Dront. Dront mitt absoluta favoritdjur. Ni har väl sett melonsamlandet i Ice Age? Maten på Dront var bra och de hade Stockholms trevligaste servitör. Sen gick vi några hundra meter ner längs Regeringsgatan till Nalen för att se Elin Sigvardsson. Jag är officiellt en tant som tycker att det är skitsegt att stå upp i nästan tre timmar, men konserten var bra. Sen åkte vi hem och jag somnade med fjärrkontrollen i handen åt fel håll i sängen. Den där juridiken tröttar ut mig.

Det är snart nu.

Imorgon ska jag på konsert. Men sen. På fredag. Då sitter jag i bilen klädd i fuljeansen, converse och stickad tröja med en takeawaykaffe i mugghållaren och kör söderut genom snöstormen. Till platsen jag fortfarande kallar hem när jag inte är där.

Kjeeeempefint.

Att springa en runda i snöstormen.

Oj.

Skulle ligga i Hästens och kolla på tv. (Vi bor fortfarande i ett byggprojekt) Och jag somnade. Såklart. Och har precis vaknat. Yippi.

Nu ska jag somna igen.

Smaaajl.

Efter en dag tillsammans med sura, sammanbitna eller allvarliga miner hittade jag de här på ICA. Perfekt!

Vi kommer bo på Sesame Street.

Det är tydligen Kakmonstret som calls the shots.

Hur man fördriver en söndag.

Vaknar 08.36. Galet tidigt. Överväger om jag ska gå ut och springa en sväng, men läser ut Svensk Maffia istället. Läser i DN om nyckelknippeprotesten. Så enkelt och så bra. Nu är det dags att titta på tapeter igen. Jag håller på magnolian.

Krösus Sork.

Ch, vem ska du satsa dina money på?

...

Jag är så glad att jag inte äter kött när jag ser inslaget om hur man kastrerar små babygrisar utan bedövning. Man måste kastrera annars blir köttet äckligt och det vill inte konsumenterna ha. Men vill konsumenterna att små grisar ska stoppas i en metalltrumma och sen bli skurna i utan bedövning?

Bli klara snart, snälla byggubbar!

Dagens bästa.

Mitt nya paraply. Ett svart gubbparaply med böjt handtag. Går till jobbet i galen motvind. Hela tiden i huvudet. De där betygen som jag vill kränga till skit. Det vore intressant att vara du för en dag. Mhm. Behöver springa en runda men inte ens jag kan springa i pissregn. Så istället ska jag läsa om grovt bedrägeri.

Prestationsmonsterhelvete.

Så har jag fått ännu en laddning betyg till min samling. Och guess what.

Jag är inte nöjd.

Trots att han säger att jag borde vara det. Att det är bra betyg.

En snigel på ögat.

Nu vet jag hur det ser ut när man rivit en vägg i sovrummet och inte plastat för dörren ut till övriga lägenheten. Det hade inte en lugnande inverkan på mig.

All my love.

Har fått så mycket Happy Birthday att det räcker till nästa födelsedag.

De där önskeskorna. Och den där önskekameran.

Here we go again.

Vi ska tydligen på Clarion på födelsedagsbrunch om en dryg timme. Och allt är som det brukar.
-Är du klar då?
-Ja.
-Verkligen?
-Ja.
-Om 45 minuter?
-Ja.
-Jaha.
-Men jag är ju det.

En inte så fab dag.

Gulliga servitrisen:
-Vet ni vad ni vill dricka?
-En Margarita, tack.

Ingen tid.

Jobbat 08.00 till 19.00. Har förberett och förberett till imorgon och hoppas att jag inte missat något. Det kommer bli långa dagar den här veckan.

Sleven double latte.

Den här fick jag idag. Den är så underbar! Ett Sandramonster. Jag vet inte om jag får avslöja skaparens namn annars hade jag gärna gjort det. Jag älskar monstret. TACK!

Jag har varit lycklig över Sandramonstret hela dagen. Monstret ska få hedersplatsen vid mitt skrivbord på jobbet.

Jag behöver en liten sorterare och en kaffe från Sleven.

Sconesfrukost och sen ska jag till jobbet. Jag hatar att åka till jobbet på helgen. Jag ska packa för att jag inte hann göra det i fredags när jag som vanligt svarade nejdå, klart jag hinner titta på det där. Har samlat på mig en miljard papper som ska flyttas med till mitt nya skrivbord. Hade hoppats hinna sätta in alla systematiskt i pärmar. Det hinner jag inte. Kommer göra ett otroligt välorganiserat intryck med mina papperskassar fyllda med papper.

Kakmonstret har redan valt ut det tapetprov han gillar mest.

Jag skulle behöva hyra en bil och åka härifrån en liten stund.

Aha.

Det här var då. Nu är det på riktigt. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck. Lakritspuck.

Saker var enklare när man var sju år.

Jag har glömt att berätta för er om Stockholms kanske coolaste sjuåring. Vi ska storhandla till en fest och är på Prisextra. Jag går för att hämta blockljus och då står han där helt försjunken i en sån där tavla där man vrider på två rattar för att skriva. Jag kikar över hans axel när jag går förbi. Han har med en sjuåringshandstil och ett felvänt R skrivit så fint han kan Mamma är en bajskårv. Hans pappa dyker upp och säger men vad är det du har skrivit och kan inte riktigt hålla sig vuxenallvarlig. Och vissa dagar tänker jag på honom när saker blir för allvarliga och tråkiga och folk bara bråkar. Att de beter sig som riktiga bajskårvar.

Oooooh happy days.

Min nya plattång äntligen i ett paket nära mig. Så självklart plaskar jag iväg i regnet och hämtar den. Vad gör man inte för att slippa fraggelfrilla.

Jaha.

Nu har jag varit på bio. Snubben i kassan rekommenderade Sweeney Todd.

Filmen berörde mig.

Jag blev äcklad på riktigt.

Scary mama.

Idag fyller M år och det är mingel och middag på restaurang kl 21. Ringer I för att bestämma tid. Men inget svar. Försöker en stund senare och fortfarande ingen som svarar, men mobilsvar går på. I som alltid svarar. Pratar in. Väntar. Skickar ett sms en stund senare. Väntar och ringer en gång till. Och nu börjar jag bli nojjig. Den lilla mullvaden i mig börjar gräva. Jag minns att hon sagt att hon skulle till en kompis och fixa naglarna. Och jag vet vad kompisen heter. Facebook ger mig ett efternamn. Jag vet ungefär var hon bor. Och vad kompisens man heter. Hittar ett mobilnummer. Skickar ett sms och frågar om I är där. Några minuter senare ringer I och skrattar. Och det är officiellt. Jag kommer bli en sån där mamma som sätter GPS-sändare på mina barn alternativt följer dem till skolan tills de fyller 18 år.

Snabbhelg.

Afterwork och hejdåfest i fredags. Shopping och fika med I igår. Shoppar två nya kjolar och nyttiga saker. Sen fira busfröet som fyller 2 år. Vi ger honom en Brio-byggsats med hammare. Det hamras vilt vid fikabordet. Hem för snabbmiddag. Iväg till A som har styrt upp en schlagerkväll. Ch är på toppenhumör och har satsat pegar på att Frida ska gå vidare direkt till finalen. Vi fattar inte hur han tänkt, men jag ringer två gånger på henne för att stötta Ch:s dröm. Vi tror inte att det är sant när Kristian Lukk säger Nummer 3 går direkt till final. Ch hoppar upp och vrålar Jag kan köttberget och 560 euro, yeah baby och sliter åt sig en flaska Bollinger och gör en champangefontän ut i hallen som plaskar ner på golvet.

En torsdagkväll, vilken som helst.

En lång promenad. Och Råttatouille på dvd.

Ge mig perspektiv.

Jag är skiträdd för att göra fel/missa något. Så jag drömmer om mitt jobb. Och dubbelkollar allt.

The flying meatball.

Och så levde hon lycklig i alla sina dagar.

Har jobbat som en iller hela dagen och fått galet mycket gjort. Sitter intrasslad i ett problem jag inte sett tidigare när jag blir hämtad. Tar med mig problemet i hissen och det snurrar i mitt huvud i bilen på väg till affären och när jag plockar ner clementiner i en påsa. I brödavdelningen ska jag välja bröd och jag kan inte välja och försöker få lite hjälp:
-Vad vill du ha för bröd?
-Bara ta något.
-Men jag vet ju inte vad jag ska.
-Ta något som inte är så stort.
-Men vad spelar det för roll?
-Vi äter ju aldrig upp det.
-Men det var ju inte det jag frågade.
Och så blir vi stående.
Då hör jag en röst bakom mig.
-Ta det där.
Jag vänder mig om och där står en liten dam i kappa och virkad mössa. Hon pekar på en korg med bröd.
-Det där är gott. Det kan du ta!
Jag plockar upp ett av bröden ur korgen.
- Tack. För hjälpen.
Thank god att hon kom förbi annars hade jag nog stått där än.

Han klarade 15 minuter innan han gick bananas.

Korta versionen.

Cafébesök. Shopping. En flygande gris. Dry martini. Avloppsläcka. Yoghurt med honung. Starbucks. Havet.

Det svinkalla Köpenhamn.

Långweekend.

I Köpenhamn. Flyger alldeles för tidigt imorgon. Och självklart har jag inte packat. Skit också.

Ja, det var jag som önskade tältrummet.

Helgen kan bli intressant. Vad tror ni om hotellet och det önskade rummet?

Vassego, små baciller.

Blev övertalad att ge bacillerna ett glas whisky igår.

Tror ni att jag är bättre idag?

Enough.

Imorgon är det två veckor sedan jag blev sjuk och var i feber- och ontihalsenkoma i flera dagar. Sen körde jag på fake it til you make it för en vecka sedan och drog igång med jobbet. Men nu har jag så jävla ont i halsen igen. Så imorgon är det jag som ringer till husläkaren. Kanske är jag bara kraftigt allergisk mot mitt jobb just nu.

Enkelt är bra.

Vaknar utan väckarklocka kl 09.30. Äter tv-frukost. Ser reprisen av Let´s Dance. Pratar med T i telefon. Bestämmer upp en brunchtid. Brunchen blir treochenhalv timme lång. På hemvägen köper jag tulpaner. Rosa. Sen bädda, diska, tvätta, plocka undan, dammsuga, städa kylskåpet och torka golvet. Allt i någon form av harmoni. Så jävla märkligt. Det är inte alls likt mig.

Bring it on, mr Transit.

Söndagsfrukost, tv och läsa bloggar. Och då får jag se att Martin skrivit att jag jämfört med hans morgonfrilla inte längre har något att komma med. Väntar nu med spänning på bildbeviset. Jag trodde inte att det blev värre än så här.

Scones.

Det är mycket mer spännande att vänta på resultatet när någon plockat bort decilitermåttet från måttsatsen och jag utan att märka något använt enochenhalvdecilitermåttet.

När får man gå upp och be dem dra åt helvete?

Samma diskussion varje kväll den här veckan om elefantparet:
-Jag klarar inte av deras klampande.
-Så farligt är det inte..
-Jo, det är det. De kan ju inte fatta hur mycket det låter.
-Men du...
-Jag hatar det.
-Äsch, jag tycker det är lite mysigt nästan. Särskilt nu till helgen om jag skulle känna mig lite ensam när du är borta.

Men nu. En flock elefanter på speed. Det ekar i lägenheten.

Och det är inte mysigt.

Uppe vid ytan.

Idag gick vi från jobbet innan fem.

Home alone.

Tills på söndag. Så nu kan jag göra som jag vill. Så vad tycker ni, ska jag hasa in min gigantiska manchesterfåtölj i tvrummet? Jag tror inte den trivs ute i hallen.

Lilla Moët.

Bah, det visste jag ju. Såklart.

Anstränger mig för att vara en bra flickvän och:
-Hoppas ni får jättekul i Sälen i helgen!
-Mmm...tack. Vi ska till Åre.

Judge Judy.

Om en halvtimme är det dags. Är redan stel som en salt pinne.

Time for Kenny.

Efter en frukost bestående av gröt, hostmedicin, nässpray och alvedon är jag redo för en jobbdag. Bestämmer mig för dunjackan som får mig att se ut som Kenny i South Park. Ska gå till jobbet och inser när jag låser ytterdörren att det är kallt. Redan i trapphuset. Ute är det polarvindar och promenaden till jobbet tar dubbelt så lång tid som den brukar. Inleder starkt med att lägga ett beslut jag skrivit i pappersåtervinnigen och sen leta efter det i fem minuter. Det får mig att vakna till på ett käckt sätt.

This is it, this is the shit.

Rethosta. Dricker vatten. När andra på kvällen har trinda får som ska hoppas hit eller dit i tankarna har jag akter. Akter i en enda röra. Akter som jag bara haft på mitt arbetsrum några sekunder innan jag kunnat lämna ut dem och andra som försvunnit ut och därefter kommit tillbaka gång på gång. Och när jag lägger huvudet på kudden rasar de över mig. Avskriv. Återkallas. Stäm och kalla. Anstånd. Förordna. Vissa minns jag knappt, måste ju sett flera hundra under hösten. Ibland minns jag ett namn eller en åtgärd. Och jag går upp och dricker hostmedicin. Den står på bänken i köket och jag häller upp på en matsked och huset på andra sidan innergården är mörkt. Alla fönster. Och det hänger en skjorta i ett av träden. Jag sätter händerna mot fönsterbrädet och låter Stockholm försvinna genom att titta upp mot himlen. Stockholm är hålla balansen. Och jag är min senaste prestation. Och just därför måste jag vara frisk till imorgon, för på onsdag är det dags att ta ett kliv till. Jag ska på allvar få prova mina vingar. Och jag ska klara det. Det borde vara som klippt och skuret för mig. Bara jag blir frisk. Sirapshjärna funkar inte. Att jag har hot flashes som en pensionär funkar inte heller. Halsflussjävel. Jag lutar pannan mot fönstret. This is it, this is the shit, som Mr Pilot skulle sagt. Det här är det du har att jobba med. Efter en överdosering hostmedicin är jag tillbaka i sängen med mina akter och lyckas somna. Och idag mår jag lite lite bättre.

Frukost nummer två serveras.

Maybe baby.

-Du är den enda tjej jag vet som har en clownnäsa bland sina smycken.

Vad ska jag göra nu när jag läst alla tidningar?

Värdelöst med all tid jag får att surfa.

Vad snygga. Me want!

The Biatch.

Gör lite egen research på vårdguiden och kan det vara halsfluss kanske?

Det gör ont att svälja - Check!
Du får feber - Check!
Allmän sjukdomskänsla - Check!
Halsmandlarna svullna och ömma - Check!
Hosta och snuva tydder på att man smittats av virus - Check!
Går min omgivning på nerverna - Check!
Går mig själv på nerverna - Check!

Tydligen hjälper inte antibiotika mot virus, men brukar läka inom en vecka utan behandling. Slutsats; frisk inom en vecka alltså. Lucky me. Jag som tänkte vara frisk imorgon.

Anamnes.

Helhetstillståndet är nog lite bättre, fast det känns sämre. Jag har ont i halsen. Känns som jag försäker svälja en hel kaktus när jag tar en klunk nyponsoppa. Efter SR Jämtland-gubben somnar jag om och sover i tre timmar. Sen alvedon, hostmedicin och strepsils och värmer en matlåda som jag hittar i frysen innan min febervirriga hjärna inser vad jag håller på med och jag skickar ett nödsms: -Är spaghetti och köttfärssåsen i frysen vegetarisk? Det var den. Hallelujah. Sen hittar jag länken till Perez Hilton hos Ajja, knåpar ihop ännu en kalender - inte till mig den här gången och surfar på Odd Molly innan jag somnar om igen. Mitt liv som koala.

Argh.

Vaknar av telefonen. Dolt nummer. Tänker att det är från jobbet.
-...harkel...
-Jahejsan, jag heter......jag ringer från Sveriges Radio Jämtland...
-Va?
-Du har säkert fått ett sms från Christina?
-Va?
Här börjar jag tänka att jag gjort något fel på jobbet och min febermosiga hjärna kämpar för att trassla ut situationen och han pratar vidare.
-Ja,...om miljö...
-Du måste ringt fel.
-Nej, ni håller ju på att bygga ett sånt där miljöhus och vi ska...
-Nej, det gör vi inte.
-Va? Gör ni inte?
-Nej. Det gör vi inte.