Äntligen.

Självklart har jag alla säsonger. Säsong 1 och 2 på VHS, vilket innebär att jag inte kunnat titta på dem på flera år. Så idag köpte jag dem på dvd. Mycket bra investering.

Snytbaggens drömplats.

Det regnar idag också, men solen kommer fram lagom när vi kommit upp på gruvberget och klättrat upp i utkikstornet. Skog. Skog. Skog. En miljard träd. Påminner mig om Småland på många sätt. Kastar stenar ner i de gamla gruvhålen och lyssnar några sekunder innan plasket hörs från underjorden. Mina svarta balleringaskor blir röda av jorden. Plockar upp stenar. Väger i handen. Den där marken som var så rik på silver. Nu gruvor tomma sedan länge, tömda. Förfluten tid. Bara då. Idag. Sönderruttnade stockar, en gång byggnader. Tidens gång. Som vanligt petar det mig i själen. Jag torkar den röda jorden från ballerinaskorna och kliver in i bilen.
Vi stannar för att titta på ångbåtarna och gamla tåg och kliver rakt in i en loppmarknad. Och där hänger den. Masken. 30 kr. Jag ångrar att jag inte köpte den. Hög skrämsfaktor.
Sen stannar vi på en Herrgård för att äta sen lunch. I glasverandan står han. Uppstoppad. Är säker på att han var en av de snyggaste bäversnubbarna i Dalarna en gång i tiden.

Och kossorna var där i år igen med vattenkammade frillor.

Men det är fint och tyst på kvällen.

Så långt från Sex and the City man kan komma.

Åker med upp till det där landet efter jobbet. Inser när jag vaknar av regndroppar mot stugans tak att det regnar ganska mycket. Och att jag har glömt mina converse. (Hur bra nu de skulle varit i plaskvått gräs?) Skit. Snokar runt lite i stugan och i hörnet bredvid byrån hittar jag två par gummistövlar. I typ storlek 44. Sjukt snyggt.

Dagmar, jag älskar dig.

Så hänger den där. Dagmarkoftan. På rea. Halva priset. Ändå dyr. Tjejen som jobbar där ser direkt en potentiell kund. Visst är den fin? Jag hummar och säger att jag inte är så säker på färgen (fast jag tycker den är fantastisk). Hänger tillbaka den. Den är ju brun. Men inser hur mycket jag skulle ångra mig om jag lämnade den där. Det måste ju vara ett tecken att den hängde där och väntade på mig.

My precious.

Jag har varit så avundsjuk i två höstar. Avundsjuk på att det var bara för killar. Men i år är det för tjejer också. Det kommer vara hemskt tungt. Men äntligen får jag också! Förstår ni hur mycket geggamojja det kommer finnas där ute! Och hur mycket jag kommer ångra mig när jag blir nedtrampad i någon sumpmark. Men den där medaljen är så gott som min redan.

Sjukt tråkig träning.

Promenerade bort till löpspåret och valde en sträcka för intervall. Sprang den joggade tillbaka sprang igen joggade tillbaka. Efter sju gånger var jag uttråkad. Valde ut en backe. Sprang upp joggade ner sprang upp joggade ner och igen och igen och igen. Lika tråkigt. Valde en brantare backe. Sprang upp joggade ner sprang upp joggade ner. Efter tio upp och ner valde jag att springa ett varv i slingan istället och sen springa hem. Trodde inte att det skulle kännas något alls i kroppen idag. Men nu har jag i alla fall lite träningsvärk i låren. Mission accomplished.

Intervallträning.

Jag får flashbacks till rugbyträningen när vi sprang och räknade lyktstolpar. Spring snabbt fyra, jogga två. Here goes.

Med rosa glasögon?

Varenda plats i biosalongen är upptagen. Jag kan se fyra killar i havet av människor. En av de är fantastiska Ch. Filmen rullar igång och först känner jag mig inte hemma. Musiken till förtexterna är fel. Men så rullar den igång. The movie. Och för att inte avslöja för mycket så är den lite för sockersöt på något ställe, men tonen är den samma. Samantha är samma. Miranda är samma. Och Charlotte. Och Carrie i det stora hela. Och kläderna är fantastiska. Filmen har fått manliga filmkritiker att se rött. De plattar ut den till att handla om kläder och skor. Yta och smink. Vissa mäns förkärlek för att stämpla kvinnor som offer. Kvinnor som klär sig snyggt och agerar som karaktärerna i filmen måste ju vara offer. För mig är resonemanget obegripligt. Jag tror man ser det man vill se. Sex and the city handlar inte om offer. Den handlar om allt annat.

Sex and the City.

Imorgon klockan 18 är det jag som knölar ner mig i biostolen laddad med godis, vatten och takeawaykaffe för 2.5 timmar i New York. Och vem skulle vara en mer perfekt biodejt än Ch?

Vad tror ni?

Om det här. Och det här.

Babysteps.

Är fantastiskt omotiverad när jag drar på mig springskorna och klickar igång ipoden och ställer in Nike + på grundläggande. Springer rundan motsols. Försöker hålla högre tempo, ta längre kliv och tänka att det ska vara jobbigt. Att jag ska bli trött i benen. Det blir jag inte. Men när jag klickar av ipoden hör jag den där rösten. Hi, this is Lance Armstrong. Congratulations! You´ve just set a new personal record för the mile.

En mycket fab söndag.

Vaknar riktigt sent. Fixar sen frukost. Äggröra, rågmackor, naturell yoghurt och jordgubbar. Och en espresso. Och den obligatoriska tidningshögen med Dagens Nyheter, Elle, Glamour och Femina. Och Svensk Damtidning. Skvaller är bra för min hjärna. Så det så. Och solen skiner. M vill att jag ska följa med ut till Drottningholm, den lilla royalisten. Men båten går om 45 minuter och en spurt till ångbåt ingår inte i min söndag. Lovar att spöa honom i minigolf när han kommer tillbaka in till stan i eftermiddag istället. Däremot vet jag att Ch garanterat inte skulle följa med och guppa med ångbåt till Drottningholm, så nu har jag bokat upp en fika med honom och E.

Det är det där med utanför tullarna.

Den där midsommarfesten som vi ska dirigera i år igen. Förra året var vi 15 och det funkade fint. Men 25 personer? Det behövs fler bord, stolar, glas med fördrink, mer potatis, fler tårtor och on and on and on. När klockan är 14 och gästerna börjar anlända har vi fått upp två av tre partytält och ställt iordning borden, men det är allt. Potatis skrubbas samtidigt som fördrink blandas och frågor till tipspromenaden skrivs ut. Jag står i linne och shorts när första gästerna kikar in i köket. De tar hand om fördrinken. Jag skrubbar vidare på min potatis. Fler gäster kommer och börjar med potatiskokning, gräslökshackande och dukning. När alla gäster anlänt utbryter mingel och solen skiner. Sillunch är första punkten på programmet, men vi saknar nubbesånghäfte, så det sjungs färre snapsvisor och intas färre snaps än förra året. Vilket nog är tur. Ett gigantiskt regnmoln sveper in över trädtopparna och borden bärs raskt in under de två redan existerande partytälten och det tredje tältet byggs i fast forward och ställs över de sista borden bara någon minut innan regnet hamrar ner. Vid mitt lilla bord utbryter snapsande för att hålla stämningen uppe. Skål för solen. Det byts snapsar - Har du hjortronsnaps? Vill du byta mot Svart vinbär?-, hälls ut snapsar - Fyfaan! -Ja, den smakar sjukt äckligt, häll ut! - och hälls upp nya. Äckligast var svart vinbärssnapsen, så den hälldes ut mest. Memo to self: köp inte nästa år. Regnet slutar och solen är tillbaka och lagledare väljs ut till den obligatoriska kubben. Sen väljs lag. Precis som på lågstadiet. Men med hjärta. Hejarramsor, hopp och flax och kubbar som flyttas en millimeter hit eller dit. Segervrål och ännu mer hoppande utbryter. Kubb tar fram våra finaste sidor. Mitt lag bjuder på en sprättig vinnardans.Efter kubben är det tipspromenad med klassiska frågor som till exempel hur mycket väger en valross. Sedan är det grillning och röken ligger tät över trädgården. Många är väldigt glada i hatten och grillar lite allt möjligt. När röken blir allt tätare visar det sig att I glömt en köttbit som flamberats till kol. Efter grillningen jordgubbstårta och kaffe. Och champagne, bilar, chips, bridgeblandning och allt möjligt cirkulerar runt bordet. Många byter från sommarklänning till sommarklänning + jeans + strumpor + sneakers + kofta/jacka + filt. Kombinationerna för att inte frysa är fantastiska. Jag har jeans under min klänning, converse, svart kofta, grå kofta och en grå filt. Samma färgskala som en rumpnisse. Klockan blir 02 och folk börjar mumla ordet taxi i kombination med jag hittar inte till tunnelbanan härifrån. Det är det där med att vara utanför tullarna. När nästan alla gått hem hittar jag M med flera inne i vardagsrummet sjungandes i falsett till Tommy Körberg som dånar ur stereon. När alla gått hem städar vi till klockan 04.30, ändå har fiskmåsarna försökt bryta sig in i sopsäckarna när jag kommer ut på morgonen. Och någon av våra små festisar har hämtat en soffa och ett kylskåp från grannens trädgård och ställt det på garageuppfarten. Men hela dagen har det trillat in bekräftelser på att det var trevligt igår. Nästa år fixar vi nog 35 personer.

Det bästa med att ordna midsommarfest.

Det enda jag orkar idag...

...är att vara soffpotatis.

Visa mig en mer onödig grej.

Säg hej till noppborttagaren. Men jag blir glad av honom, så kanske är han inte helt onödig i alla fall.

Plötsligt händer det.

Jag har gjort en perfekt espresso.

Hos mig just nu.

Den där nyttiga frukosten.










Den där skivan mina grannar snart hatar.