Och jag vet redan nu hur pigg jag kommer vara när klockan ringer imorgon.

Varför kan jag inte bara gå och lägga mig tidigare? Hur svårt ska det vara?

En virvelvind.

Den där lilla ettåringen skall komma på kvällsbesök. Som ett yrväder drar han in i lägenheten. Får syn på bultbrädan jag fick i julklapp. Sen försvinner han in i sovrummet - upp i sängen. Drar i sladdarna. Plockar upp fjärrkontrollen. Trycker på alla knappar samtidigt. Fem myror är fler än fyra elefanter. Han stannar upp med snuttefilten i ena handen. Och är stilla i säkert fem sekunder. Hittar dalahästarna. Dunkar dem mot en stol. Hämtar sin pipmugg och skålar noga med alla innan han vänder den upp och ner och försöker skaka ut vatten på golvet. Försvinner sen in i sovrummet igen. Återvänder med en mobiltelefon. Klättar upp på stolen. Klättar ner efter en sekund. Springer det snabbaste han kan runt bordet. Sen några varv irländsk julafton innan han bränner iväg mot köket igen. Återvänder med en tidning. Sträcker sig och greppar efter stekpannans handtag. Som reflexmässigt flyttas undan av hans pappa. Viftar efter vinglaset. Blir övertalad att följa med till köket och återvänder med russin. Äter upp dem och försvinner tillbaka till köket och återvänder med hela burken russin. Sträcker fram den mot mig och pekar på sin hand. När han ska hem och sova andas vi ut för första gången på en och en halv timme.

Här försöker man vara snäll och huslig och vad får man för det?

Slaskar ur tvätt ur tvättmaskinen.
-Vad gör du?
-Jag har tvättat lite bara. Kolla jag har tvättat till dig också.
-Har du tvättat det där tillsammans?!
-Va?
-Har du blandat vittvätt och kulörtvätt?
-Inget av det här är ju vitt.
-Men du..
-Men ja.
-Du kan ju inte göra så där.
-Det har jag gjort förut och det går ju jättebra.
-Okej, experimentera gärna, men inte med den där skjortan för tusen spänn.

Hur orkar man sätta sig ner och läsa om straffansvar och påföljd när man helst inte vill göra något alls?

Min första kurs.

Kaffe. Fralla med ost. Föreläsning i en timme. Paus. Föreläsning en timme. Lunch. Kaffe. Föreläsning. Kaffe och tårta. Gruppövning. Paus. Promenad. Middag. Kaffe.

Sammanfattning: jag har druckit jävligt mycket kaffe idag.

"Vi drar!"

En schweindag.

Lyckas gå upp i hyfsad tid, men sen urartar dagen till ett kaos av papper. Lyckas leverera ut sju akter genom dörren, men ändå är det ett berg kvar. Och så i bilen på vägen hem efter lååånga dagen inser jag att jag glömt att kolla en grej. Schwein också. Men nu efter en dusch känns det bättre. Och nu är det kurs i två dagar. Kanske kan få lite perspektiv. Jag är i stort behov av perspektiv och en spark i baken.

Okejrå.

En hel dag instängd i kontorsrummet med aktberg gör att man blir trött och fnissig.
-Så, hur uttalar du ditt namn egentligen?
-Vadå? Med p på slutet.
-Gör du? Hihi. Då rimmar det ju på..
-...
-Hihi.
-Ska du gå till posten eller?
-Nej.

Roses are red.

Det där om IKEA på en söndag.

Men vi klarade det på mindre än 45 minuter (inklusive kaffe och kladdkaka).

Love is in the air.

Den här ska jag hämta imorgon.

All by myself.

Frozen margaritas i torsdags. Kräftskiva igår. Kom hem 03.00 och gick upp 09.00 för att städa bort kräftor, bröd, jordnötter och en miljard andra saker man tydligen behöver för en lyckad kräftskiva. Sen var det dags att träffa Stockholms spexigaste ettåring som hade myror i brallan och klättrade, skuttade, kokade kaffe på sin lilla spis, dunkade en lampa i väggen, åkte bobbycar och slängde russin omkring sig. Duracell fick en ny innebörd. Sen var det fika med fina I och nu är det jag och soffa resten av dagen.

Minne som ett Mariekex.

Och när jag kommer till jobbet och öppnar min matlåda är det kyckling i den. Fel låda. Bestämmer mig för att ta hem lådan igen. Självklart står den kvar i kylen på jobbet.

Tips från coachen.

Är av någon oklar anledning för andra morgonen i rad redo att gå hemifrån klockan 08 och ska bara kicka igång diskmaskinen innan jag går. Fram med disktablett. Vi har sånadär som är små inplastade kuddar med både vitt pulver och grön vätska i. Får upp två som sitter ihop. Här borde en varningsklocka ringa. APHÖGT. Det gör den inte. Så med ett snitsigt ryck drar jag isär kuddarna.

Allt blir ju skitjobbigt då.

Precis insett att mitt nya tillstånd är spänd som en liten fjäder.

Scones.

Jag är så frisk att jag orkar baka. Märkligt.

Sagostund.

Murmeldjur.

Hasar ut i köket. I gigantisk t-shirt och lika gigantiska strumpor som jag lånat. Håret i tofs. Varför måste man bli så ful när man är sjuk? Vore det inte mer rättvist om man var skitsnygg, så skulle man må lite bättre. Det som till slut fått mig att lämna täckesberget är hunger, men jag kommer inte orka laga något. Så mitt enda hopp är något färdiglagat. Det finns potatis-och purjolökssoppa i frysen. Yes! In i micron. Pling. Röra runt. In i micron. Snegla på förpackningen. I min förkylningshaze har jag inte sett det som står med ganska stora bokstäver precis under texten Potatis- och purjolökssoppa. Med bacon.

Miss Rasta.

Sitter i bilen och för att inte bli mer sjuk drar jag på mig den nyinköpta mössan. Så vid trafikljuset får han syn på den. Stirrar. Som om det suttit en krokodil i passagerarsätet.
-Vad?
-Inget.
-Jag ser ju. Vad är det för fel?
-Jag visste inte att temat för kvällen var rasta.
-Du är så rolig. Verkligen.
-*kvävt fniss*
-Jaja... Så jävla rolig är den inte.
-Du vet en sån där badrumsmatta.
-Jaja.

Meh.

Raggsockar, Alvedon och allmän feberyra är fredagskvällens tema.