Sammanfattning.

1. Rummet var fint.
2. Utepoolen var bra.
3. Jag är skittrött nu.

Det där om restaurangmat hemma.

I love it.

Utflykt.

Vaknar i tvsoffan klockan 09. Inte alls så bakfull som jag förtjänar. Sconesfrukost. Trött. Trött. Trött. Jävla skitvecka. Vi ska åka på en liten utflykt, gör dig i ordning så åker vi. Som en liten mullvad hasar jag runt i lägenheten. Trött. Trött. Trött. Men en timme senare är jag klar. Resan går ut mot Värmdö. Etapp ett i utflykten är ett stall. Och det är den där lukten. Mularna som trycks mot boxarnas galler. Skitiga utetäcken. Spån och halm. Och ett gigantiskt halvblod snusar mot min hand och jag ler. Och när vi går mot bilen ser jag att han visste att det var precis vad jag behövde.

Jag hugger i sten
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur

Sen bilfärjorna till Waxholm och fiskgryta på en restaurang med utsikt mot havet.

Puss på er.

Jobbat tre timmar. Tvingat I att springa runt med mig i alla affärer i tre timmar. Gått hem i regnet. Försökt måla naglarna. Börjat göra något annat. Fått nagellack på näsan. Nagellack blir kladd. Tagit bort. Målat nytt. Trott det var torrt. Tagit i en handduk. Det var det inte, så nu har vi en rödprickig handduk. Sagt alla fula ord jag kan. Tagit bort lacket på två naglar. Målat nytt. Och nu sitter jag här. Om inte nagellackshelvetet är torrt nu vet jag inte vad jag gör. Ska möta H och N om en kvart. Sen är det slaska genom regnet till festen. Och jag ser ut som en boll i den här kjolen. En rolig badboll.

Fortfarande pissregn mot rutan.

Nu sitter jag på jobbet. Med en stor Slevenlatte och hamrar på tangentbordet. Och jag kom plötsligt på mig själv med att tänka att det är okej. Just nu. Att sitta här. Att jag lär mig.

Ge mig en timme till så är jag klar för dagen.

Lördagmorgon.

Regnet smattrar mot rutan. Vår egen ugly naked guy i lägenheten på andra sidan gatan sover nog fortfarande. Gardinerna är fördragna. Men jag ska gå till jobbet. En akt till ska ut ur mitt rum idag. Kanske kan en gigantisk takeawaykaffe få mig att prestera hyfsat. Sedan ska jag träffa finaste I och fira hennes nya jobb. Jag kanske borde se mig om efter det där jobbet som apelsinodlare ändå. Ajja, den där marken du pratade om?

Pannkaka.

Juridik både på dagarna och på kvällarna är ingen bra lösning.

Förstår ni nu vad jag menar med morgonfrilla?

Ju fler kockar desto bättre...

Jag sitter och pluggar kausalitet, bevisbörda och beviskrav och Idrottsgalan är på i bakgrunden och i köket är det två kockar som skall tillverka någon form av efterrätt. Att klockan är 22.15 bekymrar inte herrarna. Det luktar redan lite bränt och nyss hörde jag någon av dem säga Jag undrar hur det skulle bli om vi kokade päronen i glögg följt av ett nöjt fniss.

De där artiklarna i Aftonbladet, DN och Expressen som drar isär mig.

Förbereder till imorgon. Internpostar. Kopierar. Hämtar böcker. Skriver ut. Snabbsväng på Facebook. Brev från lillebror. Har du sett att vi blev beskjutna igår? Det hade jag inte. Automatiskt plockar jag ihop mina saker, mina rättsfall, min bok hög och tar hissen ner. Trycker utan att tänka på fyran. Går över gatan till bilen. Visste du att de sköt på svenska soldater igår? Ja, jag såg det när du satt och förberedde dig igår, men tänkte att jag skulle vänta med att berätta för dig för jag vet ju hur du blir, men så glömde jag det, förlåt. Och redan vid korsningen St Eriksgatan Fleminggatan har jag tårar i ögonen och säger det där idiotiska som jag aldrig menar om att jag skiter i vad som händer där borta om så hela landet gick i bitar, så länge han får komma hem.

Snirk snark.

Har varit på jobbet och hängt med min bästis kopiatorn. Har kopierat både det ena och det andra. Sen en snabbis in i bibblan för att hämta en bok om påföljdsbestämning. Sedan skynda till fika med I med hela väskan full med böcker och papper. Och en överhoppad middagsinbjudan senare sitter jag nu här i juridikberget. Det är det där om prioriteringar.
-Du måste säga om du vill att jag ska komma med, för då sitter jag med det här sen.
-Det är okej, vill inte att du ska behöva stressa med det där sedan.
Så jag stannade hemma och nu har jag lite mer koll på lagrummet. Men jag måste nog sätta mig och läsa lite i den fina påföljdsboken också. Mindre bra att jag har karaktär som en treåring. Det är ju egentligen en tråkig sak att göra en söndagkväll. Och treåringar vill inte göra tråkiga saker.

Paus från bokberget.

Partytime.

Anordna aldrig en fest för fyrtio personer.

Jag. Är. Så. Trött. Nu.

The Fusilli Jerry.

Ännu en såndär lååång grå vinterdag. Akter hit och akter dit. I en av akterna jag får tillbaka sitter en liten orange postit med ett enda ord. Bra! Och det är precis som om någon kastat ut en livboj till mig. Jag tar loss den och sätter den på kanten av min datorskärm och hela dagen lyser ordet bra mot mig. Efter en bra fika blir det promenad i regnet. Lillebror A:s födelsedag. Det där paketet som knåpades ihop igår hade redan kommit fram. Tjugo år, men för mig fortfarande den lilla. Trots att han inte är liten längre. Han är ambitiös och driven och pluggar till civilekonom. När jag kommer hem fixar jag datorgrejer och självklart blir det trassel. Får ringa lillebror T och be om hjälp. Familjens civilingenjör fnissar i luren och sen efter en stund plingar lösningen in via msn. Och som avslutning på bra! dag har biljetter till Elin Sigvardsson fixats. Vänd på kudden och sweet dreams!

När saker aldrig mer blir som de en gång var.

Tre eller två års sluten ungdomsvård. Det diskuteras om det är ett tillräckligt straff? Är det egentligen inte straff nog att leva med vetskapen att man sparkat någon till döds? Det trumpetas om strängare straff och morddomar just nu. Det ger inte föräldrar en saknad son tillbaka. Det hindrar inte sparkarna som utdelades. Det finns ingen ursäkt för det som hänt, men det går inte heller att förklara det genom att förvandla de tre nu dömda pojkarna till monster.

One billion thousand dollars.

Det duggegnar och är så kallt att jag fryser om händerna trots handskar. Vi fikar i Gamla Stan och bestämmer vi oss för att fika en gång till. Denna gång är fikasällskapet ett 1.5 år gammalt busfrö och hans pappa. Vi lyckas hitta ett bord och bestämmer oss för att köpa chokladkaka till fröet. Han äter först med sked men sen flyger det chokladkaka hit och dit och mycket kaka fastnar på tröjan och i ansiktet, men han är nöjd. Han greppar tag i den lilla muggen med min mjölk till kaffet och höjer den mot oss och ååål!! och vi skålar och sen turbospringer han runt bordet innan han klättar upp mellan oss i soffan. Vi har med oss en present. EM-bollen, i miniatyr. Han drar av ett storsmajl och slänger iväg EM-bollen så den hamnar på bordet och det klingar härligt när den träffar ett fat. Mer orutinerat än att ge honom en boll inne på ett café kan det nog inte bli. Sen skålar vi lite till och leker tittut innan vi fikat klart. När han fått på sig sin lilla jacka och mössan händer det. Han låter mig lyfta upp honom och gör inte kålmasken utan är stilla och vi kikar ut genom fönstret och tittar på bilarna. Jag borde umgås mer med ettåringar.

I´m the marshmallow.

Efter att ha slirat uppför Stockholms brantaste backe, Brännkyrkagatan, och frusit som en gris glömmer jag plötsligt att jag fryser. Jag älskar den där utsikten. Att Stockholm känns greppbart. Känslan när jag rullade in med X2000 för fem år sedan är så avlägsen. Då trodde jag att Stockholm skulle sätta sig på mig. Trilla över mig. Att jag inte skulle orka hålla emot och istället ge upp och välja ett annat liv. Någon annanstans. Men jag höll emot. Och stannade. Hur länge får tiden utvisa.

Sorry, ladies.

Såg Infamous om Truman Capote igår kväll. Mitt filmsällskap somnade. Jag tyckte om den. Mest för att jag blev väldigt förtjust i Toby Jones gestaltning av Capote. Den där pipiga rösten, den fantastiska garderoben och att han blir misstagen för dam hela tiden. Nu har jag precis sett Emil i Lönneberga och fick tårar i ögonen när Emil kämpar med sin nordsvensk genom snön för att ta Alfred till doktorn i Mariannelund. Tror det är det där med det småländska landskapet och dialekten som petar mig i hjärtat. En kaffe latte på stan i Stockholmshetsen kan nog få mig i fas igen.

Åååååkej.

Precis kommit hem från jobbet och sitter som påse och tittar på hur någon noppar bort svansarna (eh..) på rädisor på kanal 8.

Jag gissar att jag borde bli orolig.

Lugnet före nyårsstormen.