Nu vet jag hur det känns att sitta i en bil som åker i 110 km/h med nedvevade rutor.

M, den lilla klippan, ska ta över ratten när vi kommit halvvägs. Han inleder starkt när vi kommit ut på E22:an genom att pilla på knapparna på dörren bredvid förarsätet. Alla rutor vevas ner. Orkanvind rakt genom bilen och det prasslar oroväckande i påsen med kanelbullar.
-Vad gör du?!
-Veva upp!!
Han knappar hysteriskt.
Trettio sekunder senare ser det ut som vi alla tre försökt föna håret med en jetmotor.