Det ultimata löpsteget

Följer med min lillebrorsa för att köpa springskor. Med klipp i steget och blicken fäst långt inne i skohyllan framför sig, ser det ut som han inte gjort annat än sprungit på löpband klädd i fula gympapjuck med ett svart streck på hälen. Expediten spolar fram och tillbaka på videofilmen över brorsans skor och hummar och plockar fram några par som borde korrigera det som ska korrigeras.

-Behöver inte du nya skor oxå?
-Eh...va? Jag? Nej, jag vill inte springa på det där. Jag har precis ätit glass.

Men plötsligt är det jag som springer på bandet, efter att min brorsa på expeditens uppmaning höjt tempot så jag tror att jag ska slungas av när som helst. Sen nya hummande och en kompletterande kommentar från ännu en expedit, efter att de spolat den högst intressanta filmen, där man ser mina fötter i slowmotion, fram och tillbaka. Mina småbröder fnittrar och har just droppat kommentarer om att jag säkert behöver ha olika skomärken på höger och vänster fot, eftersom jag säkert är kobent på ena benet och hjulbent på det andra. Men så kommer domen.

-Du har det ultimata löpsteget. Det är näst intill perfekt.

Touché.