Den där jag saknar i Stockholm.

Hur man fördriver tiden på Solliden.

En söndag i Vasastan.

Lyssnar på Viva la Vida och plockar ur diskmaskinen och tvättar en vittvätt. Och håller mig i skinnet.

Kaffe.

Promenad, sol och kanske något mer. Som jag drömt om länge.

Med pausknappen intryckt.

Har stått på en stol hemma hos M och skriksjungit "The Time of my life". Har köpt en ny studsboll. Har druckit för många drinkar. Har avslutat kvällen med att åka taxi runt stan med fyra stopp för att alla skulle få gå av precis utanför sin trappuppgång. Jag har haft det riktigt bra.

Pausknappen.

Jag har längtat till den här helgen. Såååå mycket. Kanske inte ett helt bra tecken egentligen. Snart ska jag möta E och sen är det takeaway och drinkkväll.

Ska skutta över St Eriksbron med en skumpa i högsta hugg.

Echinaforceförsök.

Kommer hem lite imponerad över att jag fortfarande inte gått in i förkylningskoma trots förkylningsepidemin på jobbet och sätter nyckeln i låset och vrider om och går in och stänger dörren. Blir stående i hallen. Nycklarna? I låset.

Det är bara en tidsfråga nu.

Den där tyska staden.

River-kasematten ligger precis nere vid hamnen. Snygg restaurang, god mat. Skybaren 20up en bit därifrån högst upp i Empire Riverside Hotel är gigantisk och de gör riktigt bra drinkar. Utsikten var fantastisk, precis som min Strawberry daiquiri. Shoppingmässigt hann vi inte undersöka utbudet så mycket, men det är kvarteren runt rådhuset som kan rekommenderas. Pretzels är obligatoriska. Och självklart måste man gå till Starbucks. Vädret var speciellt. Vi slaskade oss fram i vattenpölar och mitt paraply gick en snabb död till mötes i en kastvind nere vid hamnen. Ett par gummistövlar och sydväst hade hjälpt. Nu var det jag och fraggelfrisyr i tre dagar. Slutligen kan tipsas om CIU där jag drack den godaste daiquirin någonsin.

Jag vill inte.

Snart E4 och vindrutetorkare och bilköer och Stockholm. Jag vill inte åka. Jag kan inte stanna heller. Jag gör ju det som så många vill göra. Den där drömplatsen.

Vad är det för fel på mig just nu?

Latmasken.

Jag dör inte på första berget. Däremot tappar vi bort oss inne i skogen vid ett tillfälle och börjar skratta eftersom vi ser ut som två muppar när vi vimsar omkring i jakt på rätt väg. Skratta är inte bra för seriös löpträning. Sen håller vi ett ganska snällt tempo, trots att vi absolut orkat springa fortare. My bad.

Latmasken måste bort.

Dagens vackraste ögonblick...

...blir troligen när jag ska springa terrängslingan med lillebror T och som Asta 97 år (har fortfarande så ont i kroppen att jag vill dö) hasa mig upp för det där första skitbranta berget.

Ett liv utan dig är som ett ljus utan låga.

Dagens uppgift är att köra från Casa del Vasastan till Casa del Päron. Lyckas med felinställd bilstol (tänk närsynt 90-åring med näsan mot bilrutan) ta mig till E4. Vågar inte ställa om stolen när jag kör. Kan höra min bilskolelärares röst säga När du kör såhär är du inte bara en fara för dig själv utan även för andra. Jäkla gubbe. Jag lyckas mangla mig till en plats i bilköerna from hell och tackar personen som öppnade upp en lucka genom att vinka lite diskret typ Babsan. Efter Södertälje justerar jag stolen eftersom mitt ben somnat. Tänker det är bara fyra timmar kvar tills jag inser att det är skitlänge. Greppar pensionärsgreppet om ratten och mår lite illa av ett kärleksbrev som skickats in till Lugna Favoriter istället.

Vem är idioten som sa att pain is temporary, glory is eternal?

Min önskan om att träningsvärken från illerinnebandyn skulle vara bättre idag gick inte i uppfyllelse. Istället var det fortsatt slow motion. Att ta upp en tappad penna från golvet var nästan omöjligt. Fantastiskt.

Göta Petter.

Har lagt till en ny bloggfavorit. Kolla in det söta inlägget om det nya livet.

Färdtjänst nästa.

Precis insett att det är en sak att geggamojja sig igenom 6 km på en hyfsad tid och en helt annan att spela innebandy i 1.5 timme. Please kill me.

I väntan på den riktiga apelsinodlingen.

Dagens aktivitet.

Provsitta barstolar till köket.

Dagens aktivitet.

Stå under ett paraply på en äng bredvid Gripsholms slott och smsa.

När det ändå pissregnar.

So far:
Strykbräda med Manhattantyg - check!
Ett kuddöverdrag med elefanttyg - check!

To do:
Två kuddöverdrag med tyget jag valt.
Två kuddöverdrag med tyget jag inte valt.

Gör om, gör rätt.

Jag vill inte ha mer regn. Det är min sista semestervecka och då ska det vara sol.

Skärpning, SMHI.

Pride.

Martini.

Tillbaka i Stockholm igen. Tom lägenhet. Vrider om nyckeln i låset. Klockan är för mycket för att ansluta till den lilla grillfesten på Sveavägen. Stockholmsljuden genom de öppna fönstren. Bilarna, tågen. Öppnar väskan i hallen och öser ut allt. The past seven days. Öland och Casa del Päron. Aldrig tillräckligt med tid. Går ut i köket, öppnar kylskåpet. Martini med två isbitar. Men imorgon ska jag träffa mina darlings.

Geggamojja är alltid bra.

Igår sprang jag hemstadens terrängbanana på 6.5 km. Där hetsmupparna tävlar en gång om året. Hela tiden fokus på att hitta vita fyrkanter och vita färgkluttar på stenar och berg. Tänker inte på steglängd eller kilometertid en enda gång. Det är väldigt mycket uppför. Men också kärr och ängar och obefintliga stigar. Den absolut roligaste rundan jag sprungit i år. Kanske borde ställa upp i damklassen?

I give you ett av sommarens äckligaste kryp.

Ninde, du har rätt! Det är tydligen ett lokalt namn på den lilla insekten. Blinding. Kallas också för broms, hästfluga eller blinning. Trodde bromsar var mycket större. Såna som hästen fick på sig när man red ut i skogen. Självklart de gånger man red barbacka.